Categorized | Senaste nytt!

Fredspristagarens appell och avslöjande rapport från Syrien

Posted on 29 May 2013 by syriensolidaritet

syria2013-baalbek

Bilden: Fredsdelegationen på väg att resa in i Syrien från Libanon.

 

Rapport och appell till det internationella samfundet att stödja en process som innebär dialog och försoning i Syrien mellan dess folk och den syriska
regeringen och avvisa utomståendes inblandning och krig.

 

Författare: Mairead Maguire mottagare av Nobels fredspris. Talesperson för Mussalaha Internationella Fredsdelegation till Libanon och Syrien den 1-11 maj 2013.
På engelska: http://www.peacepeople.com/?p=256
Översättning från engelska: Agneta Norberg.

Efter ett 10 dagar långt besök i Libanon och Syrien, där jag ledde en delegation med 16 personer från 8 olika länder (inbjuden av Försoningsrörelsen Massalaha), har jag återvänt med hopp om att freden är möjlig i Syrien om all utomstående inblandning stoppas och folket i Syrien får lösa sina egna problem och behålla sin rätt till självbestämmande.

Vi möttes överallt under vår vistelse i Syrien av en vädjan om att avsluta allt våld och att låta syrierna lämnas i fred utan utomstående inblandning . Vi har försökt att förmedla detta till det internationella samfundet i vår avslutande deklaration.

Under vår vistelse besökte vi flyktingläger, berörda samhällen, religiösa ledare, stridande, regeringsrepresentanter, oppositionsdelegationer och många andra samt förövare och offer i både Libanon och i Syrien.

 

1. Besök i ett flyktingläger

 

I Libanon besökte vi flera flyktingläger, som organiserats av det libanesiska eller det palestinska samhället. En kvinna sade: ”Innan denna konflikt började var vi lyckliga och hade ett gott liv (I Syrien finns fri utbildning, fri hälsovård och bidrag till olja) och nu lever vi i stor fattigdom.”. Hennes dotter och svärson (en farmakolog och ingenjör) lever på ett cementgolv i ett palestinskt flyktingläger, utan en enda madrass. De berättade för oss att våldet hade brutit ut till allas förvåning och spridits så snabbt att de alla fortfarande befann sig i ett chocktillstånd. När välbeväpnade utländska stridande kom till Homs och tog de deras hem, våldtog kvinnorna och dödade de unga män som vägrade att gå med dem, så flydde människorna från terrorn. De berättade att dessa utländska krigare kom från många olika länder som t.ex. Libyen, Saudiarabien, Tunisien, Tjetjenien, Afghanistan, Pakistan, Emiraten, Libanon, Jordanien, Turkiet Europa, Australien, och att dessa gäng finansieras och tränas av utländska regeringar. De sätter på människor västar som är apterade med sprängmedel och hotar att utlösa dessa om de inte gör som de blir tillsagda. En kvinna i lägret frågade mig: ”När kan vi komma hem”? ( till min stora glädje träffade jag en kvinna några dagar senare i Damaskus som arbetar med att hjälpa flyktingar att återvända till Syrien och över 200 har återvänt)

Religiösa ledare och regeringstjänstemän har uppmanat befolkningen att inte fly från Syrien. Det är bara att hoppas att många följer denna uppmaning eftersom så många flyktingar bor i tältläger (de exploateras på många olika sätt, även sexuellt)så  tror jag att den bästa lösningen är att stabilisera Syrien så att människor känner sig säkra nog att stanna kvar i landet. Om människorna fortsätter att lämna Syrien till grannländerna kan dessa länder destabiliseras och det kan orsaka en dominoeffekt och destabilisera hela mellanöstern. Många har flytt till läger i grannländerna som t.ex. Turkiet, Jordanien och Libanon och de försöker att manövrera denna stora människomassa. Dessa länder gör sitt bästa att hantera detta stora antal flyktingar (UNHCRs officiella siffror är en miljon). Vid våra möten har vi blivit informerade om att Turkiet inbjuder flyktingar från Syrien att komma till landet och förbjudit dem att återvända. Det är dokumenterat att flyktingar från Syrien i Turkiet och Jordanien blir dåligt behandlade. Ett antal unga flickor från Syrien har sålts till påtvingade äktenskap i Jordanien. Från OHCHRs (Office of the High Commissioner for Human Rights) rapporter vet vi att mer än 4 miljoner syrier lever som flyktingar INOM Syrien och är i stort behov  av hjälp.

En representant från Röda Korset, berättade för oss att de har frihet att arbeta i hela Syrien.

Alla NGOs och den syriska röda halvmånen samarbetar med ministeriet för sociala frågor under svåra förhållanden och de försöker att göra sitt allra yttersta för att ge hjälp till så många människor som möjligt. Men det är ont om finansiellt stöd för arbetet med den mänskliga tragedin med internflyktingar. De ekonomiska sanktionerna orsakar, på samma sätt som i Irak, mycket svåra förhållanden och de vi talade med bad att de skulle upphävas. Vår delegation krävde att dessa illegala USA-ledda sanktioner mot det syriska folket skulle hävas vilka har införts av politiska skäl för att uppnå regimförändring.

 

2. Sjukhusen

 

Vi besökte sjukhus och såg många som led av skottskador, bombskador och skador från väpnade attacker. En moderat sunni-imam berättade för mig hur han blivit tillfångatagen av jihadister, som torterat honom, skurit  av honom öronen, försökt att skära halsen av honom, och skurit honom i benen och sedan lämnat honom för att dö. Han sa:

”Dessa är utländska krigare, jihadister från andra länder, välbeväpnade, vältränade, med pengar, de är i vårt land för att förstöra det. De är inga sanna muslimer utan religiösa extremister/fundamentalister som kidnappar, dödar vårt folk.”.

Regeringens talesperson bekräftade att de har tillfångatagit utländska krigare från 29 länder, tjetjener, irakier, och från många andra länder. Hälsovårdsminstern visade oss en dokumentär om jihadisternas hemska dödande och den terror som orsakats av utländska krigare som förstör hela den medicinska infrastrukturen i den syriska staten och som har gjort det mycket svårt att hjälpa människor i nöd i Syrien.

 

3. Möten med oppositionen

 

Vår delegation deltog i ett öppet forum med många representanter från den interna oppositionens olika partier. En politisk motståndare hade suttit i fängelse i 24 år under assadregimen och varit frigiven i 11 år. Han ville att det skulle bli en politisk förändring i Syrien men utan utländsk inblandning och utan att använda våld. Vi mötte den beväpnade oppositionen i ett samhälle som förde fram att de hade accepterat regeringens erbjudande om amnesti och ville arbeta på en fredlig väg framåt. En man berättade att han hade fått pengar  från jihadister men blivit chockad när han bevittnade deras grymheter och hur de behandlade muslimska syrier  eftersom de ansåg att de inte var riktiga muslimer:

”Utländska jihadister vill ta över Syrien – de vill inte rädda det.”

Den 10 maj åkte delar  av vår delegation till Homs (inbjudna av oppositionssamhället Al Waar city) dit flyktingfamiljer från Baba Amro, Khalidiyeh och andra rebellfästen söker sin tillflykt. Delegationen bevittnade förhållandena i denna stad och studerar ett pilotprojekt för försoning och fredlig återanpassning mellan denna kommun och det omgivande icke-rebell samhällena (Shia och alewiter) med vilka de för 15 dagar sedan kom överens om icke-våld.

 

4. Möten med regeringstjänstemän

 

Vår delegation mötte parlamentariker och talade i parlamentet och även med guvernören, premiärministern och sju andra ministrar. Vi fick inblick i den nya konstitutionen och de politiska reformer som antagits och tog del av planerna inför valet 2014. Ministrarna medgav att de begått misstag och varit alltför långsamma med att infria de legitima kraven på förändring från civilsamhället. Dess krav hade nu implementerats. De berättade att när konflikten inleddes var den fredlig med krav på förändring men den hade snabbt förvandlats till ett blodbad när beväpnade män dödade många soldater. Under de första dagarna var regeringssoldaterna obeväpnade men när folk började kräva skydd började regeringen och militären att besvara våldet för att försvara folket.

När vi frågade om de rykten som hävdade att den syriska regeringen använt saringas så berättade han att så snart som nyheterna från Aleppo kom att de använd gas så inbjöd de omedelbart FN att komma och undersöka men de fick inget svar. Men nyligen har Carla del Ponte (high commissioner) bekräftat att det var rebeller och inte den syriska regeringen som hade använt gas. Vid mötet med justitieministern lade vi fram en lista på de 72 politiska dissidenterna som arbetar med icke-våldsmetoder och som hållits fängslade. Vi krävde att de skulle friges. Justitieministern sade att han skulle kontrollera namnen och samtycka till att de släpptes. Han informerade oss om att de inte kommer att implementera dödsstraff och man hoppas att de helt kan avskaffa dödsstraffet när situationen förbättrats i Syrien. Vi  frågade även justitieministern (en internationell jurist) om de kränkningar av mänskliga rättigheter som innebar artilleribeskjutning mot områden som hölls jihadisterna och den beväpnade oppositionen. Ministern accepterade dessa fakta men anförde att regeringen hade en plikt att rensa dessa områden. Vi föreslog att det fanns bättre sätt att handa dessa problem än artilleribeskjutning men han insisterade att regeringen har ansvar att rensa områden från rebellstyrkor och att de har valt att utföra det på detta sätt.

Ministrarna och guvernören slog fast att president Assad var deras president och att han åtnjöt deras stöd. Vi talade med många människor som uttryckte en likande uppfattning. Några ungdomar uttryckte dock att de stödde oppositionen men för att bevara Syriens enhet från förstörelse utifrån så skulle de stödja regeringen och president Assad fram till nästa valet nästa år och då skulle de rösta på oppositionen. De hävdade med bestämdhet att doha-koalitionen i Qatar inte representerar dem och att ingen utanför Syrien har rätt att störta president Assad förutom det syriska folket genom val nästa år.

Journalisterna i Syrien är dödshotas av de religiösa extremisterna/fundamentalisterna och vid mitt besök på en TV-station berättade en ung journalist att hans mamma hade dödats av jihadisterna och han visade mig sin skadade arm efter han blivit  beskjuten och närapå dödad.

 

5. Möten med religiösa ledare

 

Vi deltog i en bönestund i Omayyadmoskén i Damaskus. Den leddes av stormuftin i den syrisk-arabiska republiken (dr Ahmad Badr Al-Din hassoun) och den grekisk–katolska partriarken (Gregory den III Laham) tillsammans med den grekisk-ortodoxa patriarken (John X Yazigi) och präster från andra trosuppfattningar. De församlade bad om fred och enighet i Syrien och att ingen utifrån skulle blanda sig i landets inre angelägenheter. De underströk att konflikten i Syrien inte var någon religiös konflikt eftersom muslimer och kristna alltid hade levt tillsammans i Syrien och de underströk att de ( trots att de levt i stort lidande och våld som inte är deras fel) är enade i sin önskan om att vara ett ljus för fred och försoning för världen. Patriarken berättade för oss att det från både från moskéer och från kyrkor utgår en rörelse för fred och försoning  och att de som befinner sig inom och utanför Syrien bör avvisa allt våld och stödja det syriska folket i detta arbete för dialog, försoning och fred.

Muslimska och kristna andliga ledare är mycket oroliga för att de religiösa extremisterna/fundamentalisterna ska få ökat inflytande och kontroll över Syrien. De som inte stöder fundamentalisterna som t.ex. de moderata muslimerna, de  kristna, minoriteterna och andra syrier lever i stor fara. Ja, mellanöstern kan förlora sin mycket speciella pluralistiska väv med kristna på samma sätt som har hänt i Irak. De kristna blev de allra första att fly från Irak.

Detta skulle vara en stor tragedi för alla inblandade i detta mångreligiösa, mångkulturella sekulära Syrien, en gång ett ljus av fredlig gemytlighet i den arabiska världen.

 

En översikt

 

Efter att ha läst många auktoriserade rapporter i massmedia och tagit del av våra egna bevis så vill jag understryka att den syriska staten och dess befolkning är drabbade av ett krig genom ombud som leds av utländska makter och finansieras samt uppbackas huvudsakligen av Qatar som har påtvingat sin vilja på Arabförbundet. Turkiet och en del av den libanesiska oppositionen och vissa auktoriteter i Jordanien ger beskydd åt en rad olika jihadistgrupper, var och en med sin egen agenda, som rekryterats i många olika länder. Gäng av beväpnade jihadister som finansieras av utländska makter invaderar Syrien via Turkiet, Jordanien  och Libanon och perforerar gränserna i en ansträngning att destabilisera Syrien. Det finns uppskattningsvis 50.000 utländska jihadistkrigare som terroriserar Syrien. Dessa dödsskvadroner förstör systematiskt den syriska statens infrastruktur (elektricitet, olja, gas och vattenverk, sjukhus, skolor, offentliga byggnader, kraftledningar, kulturminnesmärken och religiösa heliga platser). Landet översvämmas av krypskyttar, personer som utför bombattentat, agitatorer och banditer som de använder sig av och som hänvisar till sharialagar och som kidnappar den syriska befolkningens frihet och värdighet. De torterar och dödar de som vägrar att förena sig med dem. De har märkiga religiösa trosuppfattningar som gör att de känner sig tillfredsställda även när de använder de mest grymma former av våld, när de torterar och dödar religiösa meningsmotståndare. Det är väldokumenterat att många av dessa terrorister ständigt är drogade av ämnet Captagon. Den allmänna bristen på säkerhet ger upphov till det ohyggliga fenomenet med kidnappningar och utpressning av lösensummor samt politisk utpressning. Tusentals oskyldiga saknas (bland dem de två biskopar Youhanna Ibrahim och Paul Yazigi) och många andra präster och imamer.

FNs och EUs ekonomiska sanktioner och ett strängt embargo leder Syrien  till randen av social kollaps. Olyckligtvis ignorerar det internationella medianätverket dessa realiteter och väljer att demonisera, beljuga samt destabilisera landet och underblåser mer våld och motsättningar.

Sammanfattningsvis: Kriget i Syrien är inte , som det beskrivs, ett inbördeskrig utan ett krig genom ombud med allvarliga brott mot folkrätten och internationella humanitära lagar. Ett antal länders (flera mycket mäktiga) skyddande av de utländska krigarna ger dem ett slags ansvarsbefrielse som gör att de ostraffat kan begå alla slags grymheter mot oskyldiga civila. Krigskonventioner respekteras inte och man kan även tala om brott mot mänskligheten .

 

Sammanfattning

 

Under vår vistelse i Syrien har vår delegation bemötts med stor vänlighet av alla och jag vill framföra till var och en av dem som gjort vår vistelse möjlig mina djupaste känslor av tacksamhet. Vi blev vittnen till att det syriska folket har lidit mycket och fortsätter att göra så. Hela befolkningen på 23 miljoner människor står under ett fortsatt starkt hot från infiltrering av utländska terrorister. Många är fortfarande i chock av denna ohygglighet som så snabbt drabbat med våld och de fruktar att deras land ska anfallas och delas av utländska krafter och de är mycket medvetna om de geopolitiska krafter som arbetar med destabilisering av Syrien för politisk kontroll, olja och resurser. En drusledare sa:

 ”Om väst vill ha vår olja -både Syrien och Libanon har oljereserver- låt oss förhandla om det, men förstör inte vårt land för att ta den”.

Syrien har USA/UK/NATO-styrkornas förtörelse av grannen Irak i färskt minne. Detta innefattar även minnet hos de en och en halv miljoner irakier som flydde från den irakiska konflikten inklusive många kristna som gavs skydd i Syrien av den syriska regeringen.

Det största hoppet vi fick kom från Mussalaha, en ickepolitisk rörelse från alla sektorer av det syriska samhället, och som har arbetsgrupper över hela Syrien och har framgångar med dialog för att bygga fred och försoning. Mussalaha medlar mellan beväpnade banditer och säkerhetsstyrkorna, de hjälper  till att befria många som har blivit kidnappade och för samman alla parter i konflikten för dialog och praktiska lösningar. Det var denna rörelse som var våra värdar, under ledarskap av moder Agnes-Mariam, ledare för Saint James klostret, och som stöds av patriarken Gregory III Laham, ledare för den katolska hierarkin i Syrien.

Denna storartade civila samhällsrörelse som bygger upp en fredsprocess och nationell försoning från botten och upp, kommer, om de får plat och tid och icke-inblandning utifrån, att hjälpa till att skapa fred i Syrien. De erkänner att det måste vara en ovillkorlig, inkluderande politisk lösning med kompromisser och de är säkra på  att det kommer att ske på många samhällsnivåer och att det är den enda vägen framåt för det syriska folket.

Jag stöder denna nationella försoningsprocess som många syrier tror är den enda vägen som för fred i Syrien och hela Mellanöstern. Jag är själv engagerad i denna fredsprocess och hoppas att det internationella samfundet, de religiösa och politiska ledarna såväl som varje person av god vilja kommer att hjälpa Syrien att komma förbi våld och fördomar och ansluta sig till en ny era av social fred och framgång. Denna civilisationernas vagga där Syrien utgör själva hjärtat är ett enormt andligt arv för mänskligheten. Låt oss sträva efter att etablera en icke-krigszon proklamera det en fredsoas för den mänskliga familjen.

Mairead Maguire, mottagare av Nobels fredspris.

www.peacepeople.com

 

Share Button

Leave a Reply

Advertise Here

Photos from our Flickr stream

See all photos

Advertise Here