Ingen folkrättslig grund för intervention i Syrien

Posted on 10 December 2013 by syriensolidaritet

Lars-Gunnar_Liljestrand

Lars-Gunnar Liljestrand; ordförande för FiB-juristerna

USA, Frankrike och Storbritannien har upprepade gånger sedan konflikten började i Syrien hotat med militär intervention.

Finns det folkrättslig grund för intervention om det saknas säkerhetsrådsbeslut?

 

Ryssland och Kina lade ju in veto mot förslag från väst som skulle öppna för militärinsats.

Stater som hotar Syrien med våld eller gör bruk av våld mot landet bryter mot våldsförbudet i FN-stadgans artikel 2.4. Och om stater blandar sig i Syriens interna angelägenheter så är detta också förbjudet enligt noninterventionsprincipen i FN-stadgans artikel 2.7.

Gränserna för sådan otillåten intervention belyses av Internationella domstolens i Haag avgörande i Nicaragua-fallet 1986, som handlar om USAs stöd till upprorsrörelsen Contras. Domen är viktig och förtjänar att citeras.
Domen säger att det är förbjudet att intervenera i en annan stats interna angelägenheter:
”genom att rekrytera, träna, beväpna, utrusta, finansiera,
leverera till och i övrigt uppmuntra, stödja och hjälpa militära
och paramilitära aktioner i och mot en annan stat”.
Att sådan olaglig verksamhet pågår i Syrien, råder det ingen tvekan om. Väst främst USA samt Saudiarabien och Qatar stöder rebellerna.

Lagen mot krig

Beställ boken Lagen mot krig

De av USA och EU ensidigt beslutade, långtgående sanktionerna mot
Syrien strider mot FN-stadgans kollektiva säkerhetssystem. I
vad mån åtgärder ska vidtas mot Syrien är uteslutande en fråga
för säkerhetsrådet.

 

USAs och EUs erkännande av den så kallade Syriska nationella rådet som Syriens legitima representant strider mot principerna om erkännande och är en otillåten inblandning i Syriens inre angelägenheter enligt artikel 2.7 i FN-stadgan. En regering måste ha kontroll över större delen av landets territorium. Det Syriska nationella rådet kan knappast sägas ha kontroll över ens några viktigare områden i landet och rådet måste snarare ses som en konstruktion av utländska makter. Den svenska regeringen har inte erkänt Syriska nationella rådet och Sverige har kvar sin ambassad i Damaskus i enlighet med den svenska praxisen att bara erkänna stater och inte regimer.

Innehav av massförstörelsevapen är inte något skäl för en annan stat att angripa. Stater som inte har åtagit sig något annat har folkrättsligt sett rätt att inneha massförstörelsevapen, t.ex. kärnvapen, som ju USA innehar. Det är först när staten börjar hota med att använda sådana vapen mot en annan stat, som ett ingripande kan ske, men då endast från säkerhetsrådets sida, förutsatt att det är fråga om ett hot mot internationell fred och säkerhet.

Syrien har rätt till självförsvar om landet utsätts för ett väpnat
angrepp och har då även rätt att få hjälp av andra stater, dvs. rätt till kollektivt självförsvar. Syrien har dock inte begärt militärt stöd mot yttre aggression.

Det helt centrala i den interna syriska konflikten är att det
syriska folket ges möjlighet att bestämma om sitt eget öde utan utländsk inblandning. Mot sådan inblandning skall vi hävda FN-stadgans grundläggande principer.

Försök att motivera intervention:

–    USAs regering angav inga folkrättsliga skäl
–    Humanitär intervention, brittiska regeringen september 2013
–    Uniting for Peace , folkrättsprofessor Ove Bring , FN-förbundets ordförande  Aleksander Gabelic
–    “Laborera med R2P” , Ove Bring

Inget av dessa förslag ger rätt till militär intervention om beslut saknas i säkerhetsrådet.

I september tog säkerhetsrådet en resolution 2118 om att kemiska vapen i Syrien skall förstöras. Det innebar att rådets 5 permanenta medlemmar enades om en förhandlingslösning och att militär intervention inte godtogs av rådet.

Bakgrunden var att USA-administrationen blivit mer isolerad än någonsin de senaste 25 åren både internationellt och hemma. En överväldigande majoritet av staterna och hävdade att frågan måste hanteras av FN. Även svenska regeringen anslöt sig till den ståndpunkten. Från Kina till EU till Vatikanen sade man nej till användandet av våld. Obama-administrationen kunde inte gå vidare med militär intervention.

Resolutionen öppnar inte för framtida användning av våld mot Syrien. Som lösning anger rådet att förhandlingar (Geneve II) skall vara medlet och hänvisar till Genevekommunikén från den 30 juni 2012.  Rådet säger att alla parter i Syrienkonflikten kan ingå i en övergångsregering.
Ingen part pekas ut som ansvarig för användning av kemiska vapen.

Detta var en seger för FN-systemet och våldsförbudet.

Ur resolution 2118: “Endorses fully the Geneva Communiqué of 30 June 2012 (Annex II), which sets out a number of key steps beginning with the establishment of a transitional governing body exercising full executive powers, which could include members of the present Government and the opposition and other groups and shall be formed on the basis of mutual consent;”

LARS-GUNNAR LILJESTRAND

Denna inledning hölls av Lars-Gunnar Liljestrand vid ett möte om Syrien i Stockholm 9 december 2013 arrangerat av  Föreningen Syriensolidaritet, Folket i Bild/Kulturfront- Stockholmsavdelning, Clarté och FiB-juristerna.
Han är också en av författarna till boken Lagen mot krig. Beställ boken här.

Share Button

Leave a Reply

Advertise Here

Photos from our Flickr stream

See all photos

Advertise Here